En plats att andas – TeamUp och BeThere i Demokratiska republiken Kongo

När väpnade grupper tog kontrollen över Masisi-territoriet i januari 2025 vändes livet för samhället upp och ner över en natt. Familjer flyttade åt olika håll; flyktingläger revs, skolor stängdes och många barn stod plötsligt där med ingenting annat än kläderna de hade på sig.

En börda på barnens axlar

TeamUp-ledarna Patrcik, Solei och Lubuto minns hur denna plötsliga händelse påverkade det psykiska välbefinnandet och beteendet hos barnen de möter i sitt dagliga arbete.

”De första dagarna var barnen extremt spända. Många blev skrämda av minsta ljud, vissa vägrade att lämna sina föräldrar och andra reagerade med ilska eller slagsmål vid minsta provokation. Sömnproblem, mardrömmar, sängvätning och ständig rädsla var mycket vanligt.”

Grundskolorna, däribland den där Cécile och Eric undervisar, tog emot ett stort antal flyktingbarn i sina redan överfulla klassrum efter att konflikten brutit ut. Men övergången gick inte helt smärtfritt.

”Även när klockan ringer och lektionen är slut föredrar många av dessa barn att stanna kvar på skolgården hellre än att omedelbart återvända till de svåra förhållanden de lever under. Små meningsskiljaktigheter om bollar eller plaster i kön utvecklades ofta till bråk. Många barn som flytt deltog inte i lekarna med de lokala eleverna; de stod vid sidan om, tittade tyst på eller lämnade skolan ensamma. Som lärare kunde vi se att tyngden av flykten och rädslan följde dem även efter lektionerna, och vi hade få verktyg för att ändra på det.”

Rekrytering – en växande risk för barn

Med många skolor stängda och det traumatiska ljudet av skott som ekade i öronen kände barnen sig ensamma och rädda. När konflikten förvärrades började väpnade grupper röra sig genom närliggande byar och lovade mat, trygghet och identitet till pojkar som den 16-årige Muhindo. Några av Muhindos vänner anslöt sig, lockade av iluusionen om makt. Han tvekade men kände dragningen; hungern gnagde i magen och rekryterarnas ord – ”Du kommer att få ett vapen och folk kommer att respektera dig” – snurrade i hans huvud.

Mbonyui, en annan 16-årig pojke, kände också att hans möjligheter höll på att försvinna.

”Jag kände mig väldigt ensam, jag hade svårt att prata med andra ungdomar och fungerade allvarligt på att sluta skolan för att gå med i en väpnad grupp eller åka till gruvan i Rubaya.”

Vårdnadshavare utan kraft att ta hand om sina barn

Föräldrar som själva kämpade med psykiska problem hade svårt att ge sina barn det stöd de behövde.

”Jag var min mans andra fru, men han övergav mig, och min egen familj vände mig också ryggen, vilket lämnade mig ensam att uppfostra mina barn mitt i rädsla och förflyttning. Stressen var så svår att jag inte längre hade styrkan att ta hand om mina barn ordentligt, och jag kände mig ofta arg, utmattad och utan hopp”, säger en mamma som heter Mapendo.

Safi, en annan förälder, minns: ”Under konflikten i Bigiru på verkades mitt liv allvarligt. Jag minns att beväpnade grupper kom in i mitt hus och stal alla mina ägodelar. Efter det var mina tio barn, jag och min man stressade, och vi förlorade meningen med att leva.”

Byamungu, som är pappa till nio barn, fick alla sina ägodelar och sin boskap stulna av väpnade grupper under konflikten, vilket lämnade honom utan inkomst för att försörja flera av sina familjemedlemmar. Stressen var så extrem att han inte kunde ta hand om sin familj.

TeamUp skapar hopp genom lek och rörelsebaserade aktiviteter

War Child, med stöd från Dutch Relief Alliance, startade ett projekt för att ge barn i Masisi beprövat stöd för psykisk hälsa genom implementeringen av vår evidensbaserade metod TeamUp. 6 082 barn nåddes genom projektet.

Team Up är en innovativ, icke-verbal lek- och rörelsebaserad metod som ägs gemensamt av War Child och Rädda Barnen. Den stöttar barn i åldern 6 till 18 år att hantera stress, läka från trauma, återknyta kontakten med sin barndom och växa upp till friska och motståndskraftiga vuxna.

War Child utbildade lokala lärare och medlemmar i samhället i Masisi i hur man implementerar TeamUp i skolor.

”De första sessionerna var lite lätta. Vissa barn tittade på från avstånd eller klamrade sig fast vid äldre syskon. Andra lekte vilt, knuffades eller vägrade att följa reglerna. Vi höll oss till samma struktur varje gång – en inledande ritual, lekar kopplade till ett tema som säkerhet eller samarbete, och en avslutning för att lugna ner sig – så att barnen långsamt förstod att detta var deras trygga plats.”

Efter tolv sessioner märkte facilitatorerna Patrick, Solei och Lubuto att stämningen var helt annorlunda.

”Barn som tidigare brukade stå i utkanten frågade nu: ’Vad ska vi leka idag?’ De sprang för att bilda cirklar, hjälpte varandra att komma ihåg reglerna och bjöd till och med in nya barn att vara med. Vi såg fler leenden, mer ögonkontakt och fler stunder där barnen kunde skratta fritt igen."

”Deras sätt att hantera konflikter förändrades också. Istället för att omedelbart slå eller förolämpa började många barn använda strategier de hade övat på i lekarna: att turas om, lyssna eller be om hjälp från en kamrat eller ledare. Lärare och vårdgivare berättade för oss att barnen var mer fokuserade i klassen, mer villiga att delta, och att vissa som ofta grät på natten sov bättre.”

Lärarna Cécile och Eric noterade också en stor förändring i elevernas beteende.

”Internflyktingar och lokala barn umgås mer naturligt, håller varandra i handen och bildar lag. Konflikterna efter lektionerna har minskat, eftersom barnen vet att de kommer att få tid att leka på ett organiserat sätt och de har övat på fredliga sätt att lösa problem under lekarna."

”Föräldrar och vårdnadshavare har börjat märka att deras barn kommer hem från skolan mer avslappnade och pratar om lekarna och de vänner de fått, istället för att bara prata om rädsla eller våld. För oss som lärare är det en stark indikation på att TeamUp tillgodoser ett djupt behov av trygghet, tillhörighet och glädje när vi ser att barnen väljer att stanna kvar i skolan efter lektionerna.”

Barnen började själva märka vilken inverkan TeamUp hade på deras känslor.

”När jag började delta i War Childs TeamUp-träffar upptäckte jag en glädjefylld plats där vi använder rörelse, lekar och enkla aktiviteter för att uttrycka våra känslor utan rädsla. Lite i taget lärde jag mig att hantera min ilska och stress, att samarbeta med andra under lekarna och att lita på mina kamrater och ledare”, säger Mbongui, 16 år.

”Sedan TeamUp-sessionerna startade i mitt samhälle bestämde jag mig för att inte gå med i en väpnad grupp eller åka till gruvorna, utan jag valde att fortsätta skolan och hjälpa min mormor hemma. Jag blev också mer självsäker och började hjälpa andra barn under aktiviteterna, och uppmuntrade dem att hålla sig borta från farliga val som jag själv nästan gjorde.”

”Vi har flyttat från ett läger för internflyktingar till ett annat. Vi deltog i TeamUp-sessionerna och det hjälpte oss att bli gladare och undvika isolering”, säger Anna (12) och Merveille (13).

BeThere ger vårdnadshavare en chans att andas

Vårdnadshavare har också fått en trygg plats att läka på genom införandet av BeThere-sessioner som en del av det DRA-stödda projektet. BeThere-metoden främjar positiva föräldraskap och ger vårdnadshavare verktyg för att bemöta sina barn med empati och stödja deras emotionella behov. 312 vårdnadshavare nåddes genom projektet.

För föräldrar som Mapendo är BeThere-träffarna en plats där de kan prata fritt och lära sig att lugna sina stressfyllda sinnen.

”Andnings- och avslappningsövningarna, liksom att dela med sig till andra föräldrar som hade liknande problem, hjälpte mig att återfå självförtroendet och återknyta kontakten med mina barn. Lite i taget började jag sova bättre, lyssna mer på mina barn och ersätta skrikandet med mer positiva sätt att vägleda dem.

Idag känner jag mig lättare i hjärtat och stolt över hur jag återuppbygger min familj, även om konflikten kring Masisi fortsätter. Jag involverar nu mina barn i de dagliga rutinerna, pratar med dem om deras rädslor och uppmuntrar dem att delta i aktiviteter på det barnvänliga utrymmet. För mig har BeThere blivit som en ny stödjande familj, där jag inte längre bara är en övergiven andra fru, utan en stark mamma som lär sig att skydda och ta hand om sina barn mitt i kriget. ”

BeThere tar hand om vårdnadshavare så att de kan ta hand om sina barn.

Mamma Safi sa: ”När jag började delta i BeThere upptäckte jag att det var en plats där jag kunde prata om mina rädslor och min stress. Jag lärde mig hur jag kan hantera min stress. Jag älskar att använda in- och utandningstekniken varje gång jag är stressad. Nu tar jag hand om mina barn trots konflikten som pågår i mitt samhälle.”

Framtiden för Masisi

Även om situationen i Masisi fortfarande är osäker har barnen nu en fast plats dit de kan gå, bli lyssnade på och helt enkelt vara barn igen.

”Som lärare och handledare är vi stolta över att våra klassrum och skolgårdar har blivit platser där barnen inte har bråttom att gå därifrån, utan vill stanna kvar, leka och läka tillsammans, även mitt i konflikten.” Cécile och Eric.

War Childs programkoordinator Aoci Aluta hoppas att det kommer att finnas mer glädje i framtiden för familjerna i Masisi.

”När dessa barn och deras familjer tvingades lämna flyktinglägren i Buguri, Sati och Kitsule i januari såg jag glädjen försvinna från deras ansikten och ersättas av rädsla och oro för en osäker framtid mitt i den pågående konflikten i Masisi. TeamUp har återfört glädje och hopp till barnen, medan Be There har stärkt föräldrarnas mod att fortsätta ta hand om sina familjer trots den rådande osäkerheten i Masisi.”