warchild

Vi befinner oss i ett flyktingläger i Libanon tillsammans med 11-åriga Nisa. Till skillnad från många andra jämnåriga som fått sätta livet till i kriget i Syrien, lever hon vidare för att berätta sin historia. I hemlandet sprängdes bomber runt omkring henne. Att stanna där var inte ett alternativ. Men nu kan hon äntligen andas ut. ”Här känner jag mig äntligen säker.”

Men resan hit var inte lätt. Och det är inte så konstigt. Självklart blev Nisa livrädd när hennes hem i Syrien bombades. Efter det har Nisa kämpat mot rädslan för att känna trygghet igen.

UTAN FÖRÄLDRAR

Nisas pappa arresterades under konflikten i Syrien och dog senare i det brutala kriget. Hennes mamma var tvungen att stanna kvar. Rädd och ledsen flydde Nisa tillsammans med sin syster och sin mormor. Var skulle de ta vägen?

BILDER FORTSÄTTER SPELAS UPP

Det här var för tre år sen. Nisa var då åtta år gammal. ”Kriget var hemskt, jag kände mig så fruktansvärt rädd” berättar hon. Bilderna från det skrämmande kriget har förföljt Nisa under åren. Hennes mormor tar väl hand om henne men ändå känner hon saknaden efter sina föräldrar varje minut.

SJÄLVSÄKER

Som tur är så blir det sakta men säkert bättre. En anledning till det är att Nisa har deltagit i War Childs aktiviteter ett tag nu. I SHIELD-programmet som Nisa är med i, stöttar vi barn att hantera det smärtsamma upplevelser de genomgått. Med hjälp av utbildning och psykosocialt stöd ger vi Nisa det stöd hon behöver. Hon får möjlighet att leka med sina vänner och vågar öppna upp igen. Hon fylls av självförtroende och när hon är vuxen vill hon bli läkare.

PÅ AVSTÅND MEN ÄNDÅ NÄRA

Just nu är allt lite annorlunda på grund av coronapandemin, även i flyktinglägret. Vi har behövt pausa många av de aktiviteter som vi har i vanliga fall. Men trots det så finns vi ändå där men på behörigt avstånd. För vi vet hur extremt viktigt det är att få bearbeta sina krigsupplevelser, för Nisa och många andra barn.

WHATSAPP

Just nu möter vi barnen utomhus och vi pratar med dem via WhatsApp. På så sätt vet vi hur de mår och vad för stöd de behöver från oss. Dessutom ser vi till att barnen får distansundervisning så att de inte hamnar efter nu när skolorna är stängda.

Och för Nisa verkar det göra mindre skillnad. Hon fortsätter med sina favorituppgifter från skolan, men nu digitalt. Det kanske inte är optimalt men ändå den perfekta lösningen som läget är just nu. Och vad är viktigast för Nisa? ”Att äntligen få känna sig trygg!”

Nisa heter egentligen något annat.

Foto: Marcel van der Steen
Laddar..