warchild

Aisha är 15 år och precis som alla tonåringar i världen har Aisha många frågor och tampas med osäkerhet och rädslor som hör den åldern till. Det är bara det att Aisha också växt upp bland krig och våld. Även om hon nu är i säkerhet är frågorna många. Vad gör jag egentligen i Libanon? Är jag säker här? Eller kommer det bli krig här med? Självklart är hon rädd. Men War Child finns på plats för att skapa trygghet.

De enda minnen som Aisha bär med sig från Syrien handlar om krig och förödelse. Foto: Marcel van der Steen

När Aisha var sju år gammal flydde hon tillsammans med sina föräldrar och systrar från våldet i Aleppo, Syrien. De enda minnen hon har från den tiden är bilder av bomber, panik och förstörelse. Efter en riskfylld resa lyckades hon och hennes familj tillslut nå Libanon. Då var Aisha skräckslagen. Hon hade tvingats fly, lämna allt och plötsligt finna sig i att vara på en helt ny plats.

I dag har Aisha befunnit sig i Libanon i åtta år. Hon har fortfarande massa frågor. Dessutom saknar hon sitt hemland något otroligt. ”Jag borde vara i Syrien. Varför har det varit krig där så länge? När kan vi äntligen åka tillbaka?”, undrar Aisha. Alla dessa frågor gör henne orolig igen. Trots att det inte är krig där hon är nu har hon svårt att känna sig säker.

EXPLOSIONEN

Eftersom Aisha ofta är rädd för att kriget ska bryta ut i Libanon med så är minnet från explosionen i Beiruts hamn för tre månader sen fortfarande starkt. Den kraftiga smällen påminde henne direkt om allt jobbigt hon upplevt. Traumatiska upplevelser väcks plötsligt till liv. Rädslan fortsätter att vara närvarande och bilderna från kriget spelas upp igen och igen.

EN SÄKER PLATS OCH KÄNSLA

War Childs SHIELD-projekt är till för de barn som bär på dessa minnen. Inom programmet stöttar vi barn att bearbeta sina upplevelser från kriget. Detta gör vi med hjälp av utbildning och psykosocialt stöd. Och vi ser skillnad. ”Ja, jag mår mycket bättre nu. Många personer hjälper till för att jag ska vara säker. De ger mig bra råd och får mig att inte vara rädd längre”.

Men vardagslivet i lägret skakas plötsligt av den pågående pandemin. Aisha har inte mycket utrymme att röra sig på och hennes sociala liv är minimalt. På morgonen jobbar hon två timmat med att plocka gurkor på en odling i närheten av lägret. Efter det är det i vanliga fall dags för skola. Men just nu är skolorna stängda på grund av virusutbrott i lägret.

Varje morgon jobbar Aisha med att plocka gurkor på en odling i närheten av lägret.

TILLBAKA I TÄLTET

Just nu är det nya viruset ytterligare något som skrämmer Aisha och hennes familj. Plötsligt är oron och osäkerheten som de flydde från väldigt närvarande igen. Stanna inne så mycket som möjligt sägs det. Hur farligt är egentligen viruset? Vad kommer att hända nu? War Child har behövt pausa många aktiviteter men så länge det behövs ser vi till att det finns tillgång till distansundervisning så att barnen inte hamnar efter.

MÄNNISKLIGA RÄTTIGHETER

Trots alla motgångar tycks Aisha vara starkare än någonsin. Även om hon saknar att gå i skolan så funkar lektionerna via WhatsApp bra. Hon är mycket mer positiv nu och tänker på sin framtid. ”Jag kommer att åka tillbaka till Syrien så fort det går. Sen vill jag bli polis”, säger hon ”För mig jobbar polisen med att stå upp för mänskliga rättigheter och det är det jag vill göra i Syrien!”.

Hjälp oss ge fler barn som Aisha trygghet! 

Laddar..