"Min högsta önskan är att kriget ska ta slut"

Dmitry leker utomhus när han blir skrämd av höga smällar. Hans stad attackeras av missiler, får han senare veta. Dmitry känner hur hans mamma tar tag i hans hand. De springer in, ner i skyddsrummet. "Jag trodde att missilerna var långt borta, men några dagar senare när vi kröp ut ur skyddsrummet och gick hem såg jag vägen där bomberna hade fallit. Det var stora hål där husen brukade stå."
War-Child_Oekraïne_Veilige-Plek_Dmitry_in-bed_slapend_knuffel_231022

Dmitry är sex år gammal när hans stad är bland de första som invaderas i Ukraina.

Foto: Untold stories/Michael Jessurun

War-Child_Oekraïne_Veilige-Plek_Dmitry_schommel-met-knuffel_1_231022

Liksom många barn i Ukraina har Dmitry talproblem på grund av kriget, det låser sig för honom när han ska prata.

Foto: Untold stories/Michael Jessurun

Ljudet av krig

Dmitry bor med sina föräldrar i en lägenhet i Tjernihiv, en stad i norra Ukraina, på gränsen till Belarus. Det var en av de första platserna där krig bröt ut. Dmitry vet nu vad inget barn någonsin borde veta: hur krig låter. Luftlarm, raketer, skrik. Och dödlig tystnad.

För några veckor sedan inträffade ytterligare en stor explosion i stadens centrum, som träffade både barn och vuxna. "Jag var i skyddsrummet med mina föräldrar. Väggarna, våra saker, allt skakade." Grannarnas hus mitt emot träffades. Dmitry pekar ut: "Det var ett stort hål där en missil hade träffat och några bilar stod i lågor."

Djupa ärr

Kriget har lämnat djupa spår i Tjernihiv, över 80 procent av stadens skolor och barnomsorg har förstörts av bomber. "För barn är skolor centrum för stabilitet. De känner sig trygga och säkra där. När en skola bombas är det extremt traumatiskt för barnen", säger psykologen Maryna, en av kollegorna på våt center i Tjernihiv.

“Häromdagen, när vi vaknade på morgonen, frågade han: "Mamma, vill du stanna hos mig för alltid?""
Dmitrys mamma

Skolor i skyddsrum

Dmitry blir ofta rädd när flyglarmet går, berättar hans mamma. "Jag försöker lugna honom, men hur gör man det när det inte finns någonstans som är riktigt säker?" Vår kollega Maryna säger: "Som nästan alla barn här lider Dmitry av ångestsymptom. Barnen blir rädda när luftlarmet går och de måste gå in i skyddsrummen. De är livrädda för att något ska hända deras föräldrar, andra familjemedlemmar och vänner. Många har en förälder som strider vid fronten. Nästan alla barn här har förlorat någon."

Krig, även i drömmarnas land

Varje natt kryper Dmitry upp i sina föräldrars säng. Då är han rädd eller har haft en mardröm. Inte ens i drömmarnas land är han säker. Hans mamma berättar: "Ibland säger han att han hade en mardröm, men för det mesta delar han inte sina rädslor med mig. Han vill inte prata om dem. Att krypa ner i sängen med oss lugnar honom. Jag kramar honom och säger att allt kommer att bli bra. Häromdagen, när vi vaknade på morgonen, frågade han: "Mamma, kommer du stanna hos mig för alltid?"

“Jag önskar att jag kunde radera dessa år från Dmitrys minne. Han kommer aldrig att glömma kriget, men att se och göra positiva saker kommer att hjälpa honom"
Dmitrys mamma

Skolgång på en säker plats

Dmitry har äntligen börjat skolan igen efter att ha missat ett helt läsår. Här, på War Childs säkra plats, leker han, lär sig och pysslar med sina vänner. Han får också psykologisk hjälp. Psykologen Maryna, en av handledarna på vår säkra plats, förklarar: "Här får barnen möjlighet att dela med sig av sina berättelser, i enskilda samtal och gruppsamtal. Vi hjälper dem att hantera ångest, sorg och förlust. Förutom att prata ägnar vi oss mycket åt konstterapi. Att vara kreativ hjälper barnen att komma ut ur sitt skal. Sakta men säkert lär de sig att de kan vara sig själva, att de får göra misstag och ändå bli accepterade. De kan vara barn igen."

Hitta sin röst

På eftermiddagen efter skolan går Dmitry till läraren Olesya. "Han älskar henne", säger hans mamma. "Hon hjälper honom väldigt mycket." Olesya är Dmitrys talterapeut: "Olesya och jag pratar om allt möjligt och pysslar tillsammans. Häromdagen gjorde vi en pappersvas med blommor till min mamma. Hon blev väldigt glad över den." Han fortsätter: "Vi skämtar mycket. Hon stöttar mig." Dmitrys mamma ser en stor skillnad jämfört med för några månader sedan: "Terapisessionerna med psykologerna och lektionerna med Oleysa gör honom gott. Han börjar sakta men säkert hitta sin röst igen."

“Min högsta önskan är att kriget upphör"
Dmitry

Omöjligt utan kärlek

Att göra upp planer är något som familjen inte har gjort sedan kriget började. Dmitrys mamma berättar: "De faller ändå sönder. Hur är det möjligt att planera någonting i den här världen?" Hon tar ett djupt andetag och fortsätter: "Trots allt försöker jag vara positiv. Jag ser hur mycket Dmitry gynnas av War Childs hjälp, och det hjälper mig också. Jag vet att jag också skulle kunna få psykologisk hjälp från War Child, det finns särskilda sessioner för föräldrar. Men jag är inte redo för det än. Jag är i överlevnadsläge. Dmitry är min prioritet."

Familjen har inte längre några planer, men de har inte förlorat sina drömmar. Dmitry: "Min högsta önskan är att kriget ska ta slut." Dmitrys mamma tillägger: "Jag vill ha fred, fred i varje hörn på den här planeten. Men jag vet att det värsta är att vänta. Varje dag känns som en kamp för överlevnad. Och kriget är inte över än: jag håller mitt hjärta öppet för vad som komma skall."

Hjälp oss ta kriget ur barnen

Inte ens i drömmarnas värld är Dmitry säker. Varje morgon vaknar Dmitry och miljontals jämnåriga i Ukraina, Gaza och Sudan upp i den otäckaste dröm man kan tänka sig: krig.

Med War Childs hjälp får barn stöd att bearbeta sina krogsupplevelser. Genom evidensbaserade metoder stöttar vi med psykosocialt stöd, utbildning och skydd. Allt för att varje barn ska få chansen att växa upp till en ljusare framtid. Vill du hjälpa oss att kriget ur barnen? Ge en julgåva i dag.